Cykeltjej
Svenska Cycling Plus
Cykeltjej

Cykeltjej testar Tempolopp!

Igår drogs  SMACK-serien/Upplands LVG cup igång för 2016. Det kan ju verka lite avskräckande för en glad motionär som mig att vara med på nån form av cup, och dessutom köra tempo som jag aldrig har testat på innan, men på SMACK´s (Sigtuna Märsta Arlanda Cykelklubb) hemsida beskriver dom serien såhär:

Den populära träningsserien genomförs 2016 tillsammans med totalt 10 av Upplands och norra Stor-Stockholms cykelklubbar som en kombination av SMACK-serien och Upplands Cup Lvg. Serien är öppen för alla oavsett klubbtillhörighet, ambitionsnivå eller idrott, bara du gillar att cykla. Serien genomförs med föranmälan eller direktanmälan på plats, träningslopp i olika discipliner och distanser, trevligt cykelsnack vid fikat, resultaten direkt på plats och möjlighet för alla att köra oavsett ambitionsnivå. Valfri cykel kan användas men vi kör på asfalt. Man väljer själv vilka omgångar och hur ofta man vill köra, det går att börja köra i serien när som helst under säsongen.

Ungdomar och paracyklister är speciellt välkomna och har alltid möjlighet att köra kortare distans vid alla omgångar, kom i god tid så ordnar vi detta. Motionärer kan också köra kortare distans eller färre antal varv på GP- och linjeloppen, det ordnar vi.

Serien är ett bra träningstillfälle mitt i veckan för de aktiva och en möjlighet att prova på cykelsporten med enkla lopp för både för unga och gamla, motionärer eller aktiva inom andra discipliner eller idrotter. Man kan jämföra sig med egna tidigare resultat eller med andra deltagare om man vill.

 Visst låter det ganska kul? Alla får vara med bara man har en cykel och gillar att cykla – ja men dåså! Jag tyckte i alla fall att det verkade spännande och jag gillar ju att testa nya saker så jag bestämde mig för att packa in racern i bilen och åka! Första omgången var dessutom en av de kortare distanserna, 12 km, så jag tänkte att det är ju faktiskt hyfsat snabbt avklarat oavsett om jag cyklar i fikatempo hela vägen.

Starten var vid Sjöås handel i närheten av Arlanda. Jag hade väntat mig kanske ett 30-tal cyklister men det här med tempocykling var uppenbarligen mycket populärare än jag trodde. Det vimlade av snygga, dyra tempocyklar med swishande disc-hjul och rymdvarelseliknande cyklister som såg farligt snabba ut i tajta dräkter och spetsiga tempohjälmar. Som tur var så syntes också en del ”vanliga” racercyklister bland de runt 80 startande som var på plats. Glädjande nog var det också del andra tjejer på plats även om vi var i klar minoritet bland grabbarna.

Kön ringlade lång till anmälningen.
Många snygga cyklar fanns det att kolla in under tiden man köade till anmälningen. 
40 kronor i anmälningsavgift inklusive hyra av chip för tidtagningen och fika efteråt, det tycker jag är prisvärt! :)
40 kronor i anmälningsavgift inklusive hyra av chip för tidtagningen och fika efteråt, det tycker jag är prisvärt! 🙂

Klockan 18.30 trampade den första startande iväg och därefter var det start var 30:e sekund. Efter en dryg halvtimme var det min tur att ge mig iväg, den digitala klockan räknade ner med fem pip de sista sekunderna och sen var det bara att klicka i pedalerna och sätta fart. Bansträckningen var helt enkelt 6 km rakt fram på en väg, vändpunkt runt en funktionär med en flagga, och sen 6 km tillbaka till mållinjen. Efter bara 500 meter kom den första uppförsbacken och redan då var mjölksyran ett faktum. Sen var det bara att börja använda pannbenet och fortsätta trycka på så mycket det bara gick fastän det brann i låren. Inte helt oväntat blev jag omkörd av några såna där rymdvarelsecyklister som swishade förbi och försvann snabbt i en bra bit över 40 km/h. Inte en chans i världen att jag hade orkat hänga på där! Dessutom så är det ju inte tillåtet att ligga på hjul när man kör tempo utan det ska alltid vara en lucka på minst 10 meter till framförvarande cyklist. Efter lite drygt 20 minuters flåsande så var jag tillbaka och kunde korsa mållinjen, trött i benen men med ett leende på läpparna. Det är ju lite konstigt det där med träning, det gör ont och är jobbigt men ändå så jäkla kul!

Hur gick det för mig då? Jo, faktiskt långt över förväntan – nästan 35 km/h i snittfart och fjärde snabbaste tjej! Jag hade varit nöjd oavsett, mitt mål var bara att testa något nytt, ha kul och få lite bra träning, så det var bara en rolig bonus att jag faktiskt cyklade ganska snabbt också! Det här kommer jag nog testa flera gånger, hoppas det blir fler som vill hänga på!

Skärmklipp 2016-03-31 09.05.03

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Cykeltjej

Mot Prag och toppformen!

Vilken härlig påskhelg vi har haft! Så skönt med lite extra ledighet, och dessutom med härligt vårväder som har varit perfekt för att ge sig ut och cykla. För min egen del har det faktiskt blivit hela tre landsvägsrundor i helgen. I söndags var det äntligen dags för första utepasset med Ride of Hope Team Uppsala. Spinningpass i all ära, men det är verkligen inget som går upp emot att susa fram i en stor klunga längs landsvägarna. Vi fick också inviga våra nya teamkläderna från Trimtex med alla teamets guldsponsorer på. Jag tycker dom blev riktigt snygga! Så ser ni ett gäng med blåklädda cyklister som trampar runt på vägarna i vår och sommar så vet ni vilka det är, heja gärna så blir vi glada!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi har som mål att samla ihop minst 200 cyklade mil per person innan vi åker ner till Tjeckien för att ta oss an utmaningen att cykla från Prag till Varberg. Av dom 200 milen så ska vi försöka cykla minst 150 ihop med teamet så att vi blir en riktigt bra sammansvetsad grupp. Vi är alla på olika nivåer från början, några är nybörjare på klungkörning och andra är mer rutinerade. Det är lite det som är charmen med det hela, att vi hjälps åt och tar oss mot målet tillsammans.

Micke får hjälp med inställning av sadelhöjden av Jim, ena halvan av team Uppsalas grymma serviceteam!
Micke får hjälp med inställning av sadelhöjden av Jim, ena halvan av team Uppsalas grymma serviceteam!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Första rundan blev en riktigt blåsig tur. Det blåser ju normalt sätt en hel del här på Upplandsslätten men i söndags var det minst sagt lite extra friska vindar. Trots den utmanande blåsten så tycker jag att vi fick till klungkörningen riktigt fint för att vara första passet tillsammans. Det här kommer nog bli riktigt bra!

Lagkapten Raymond var nöjd med teamets premiärrunda.
Lagkapten Raymond var nöjd med teamets premiärrunda.
När vi kom hem igen väntade det bästa av allt - cykelfika!
När vi kom hem igen väntade det bästa av allt – cykelfika!
Cykeltjej

Långpass från Uppsala till Knivsta

Det var några pendeltågsresenärer som höjde lite på ögonbrynen idag när vi klev på 14.24 tåget på Knivsta station. Ett stort gäng uppspelta och lite högljudda människor i färgglada tights, vätskebälten och löparskor vars enda målsättning med resan till Uppsala var att ta sig tillbaka till Knivsta igen, genom att springa den drygt 20 km långa sträckan. En liten påsk-halvmara helt enkelt! Ett fantastiskt sätt att tillbringa en skärtorsdagseftermiddag på om man frågar oss träningsnördar, galenskap enligt många andra! 🙂

Jag har mest ägnat de senaste månaderna åt att vara förkyld i omgångar varvat med en hel del jobb och plugg. Träningstillfällena har varit ganska få och långpassen har lyst med sin frånvaro. Men ett par mils löpning i behagligt tempo med trevligt sällskap kändes ändå överkomligt. Och det började i alla fall lovande. Första biten följde vi cykelvägar ut från Uppsala för att sedan vika av in i skogen på härliga stigar genom Lunsen. Jag njöt av att äntligen vara frisk och att kunna springa igen. Tempot var behagligt och fötterna trampade på kilometer efter kilometer utan större ansträngning.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter ca 13 km tog vi en kortare paus för att fylla på med lite energi. Löparkompisarna halade fram nötter, riskakor, chokladbollar och jag vet inte allt ur fickorna. Jag har ibland haft problem med illamående om jag ätit under ett löppass så jag nöjde mig med att fortsätta sippa på vattnet från min vätskeryggsäck. Det visade sig vara ett ordentligt misstag. När vi började springa igen så ökades tempot lite grann, alla var ju fulla av ny energi och började känna att målet var inom räckhåll. Alla utom jag tydligen. Jag kände mest att det började bli ganska tungt att springa, och snart började den ena efter den andra passera förbi mig. Snart var jag hopplöst sist och benen ville inte alls springa mer. Dom ville gå. Eller helst inte röra sig alls. Jag försökte peppa igång benen genom att ta fram hörlurar och sätta på musik. Ingen skillnad. Benen kändes som cementblock och jag släpade mig fram som en bil som hackar sig fram på startmotorn då bensinmätaren slagit i botten. Energi! Jag behöver äta något! Tänkte jag, för att sekunden senare inse att allt jag hade stoppat ner i ryggsäcken var en liten fjuttig sesamkaka. Nåväl, jag tuggade i mig den och fortsatte omväxlande att gå och göra några tafatta försök till löpning som nog mer liknade någon slags zombiewalk. Dom andra var utom synhåll sedan länge men det var ju inte mycket annat att göra än att fortsätta ta mig framåt i mitt numera mycket makliga tempo. Till sist kom jag i alla fall fram till Knivsta igen och gjorde ett försök till något som åtminstone liknade jogg fram till löparkompisarna som stod och väntade och undrade vart jag hade tagit vägen.

Nä, det går ju inte alltid som man planerat. Det är ju alltid lätt att vara efterklok och såhär i efterhand så förstår jag ju självklart att jag inte hade gett kroppen ordentligt med energi för att orka hela vägen. Jag hade ju för tusan inte ens ätit ordentligt till vare sig frukost eller lunch, lite yoghurt till frukost och en macka till lunch räcker ju inte långt. Och bara vatten under rundan gjorde ju såklart att mina kolhydratdepåer tog helt slut och den beryktade ”väggen” var ett faktum, något som många löpare och cyklister har fått uppleva. Suck! Jag VET ju allt det här! Jag har varit med om liknande upplevelser flera gånger tidigare. Jag har fått se hela klungan dra iväg uppför en backe på Mallorca när jag tidigare hade legat längst fram och dragit upp farten en lång stund utan att fylla på med energi. Jag har fått stanna och återhämta mig i 20 minuter under Cykelvasan när jag varit dumdristig och cyklat förbi flera depåer för att spara in tid. Att det ska vara så svårt att lära sig att man behöver fylla på med energi innan den tar slut!

Trots den bittra avslutningen på dagens runda så blev jag faktiskt riktigt peppad på att komma igång med träningen ännu mer nu. Det är ju dags att dra igång utecyklingssäsongen på allvar och jag är också sugen på mer löprundor. Nästa gång ska jag bara komma ihåg att ladda bättre!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Cykeltjej

Snart dags för Sweden Bike Expo!

Det är väl knappast nån cykelintresserad person som har missat att det är dags för den stora cykelmässan Sweden Bike Expo på Älvsjömässan i helgen? Hur kul som helst ju, massvis med cyklar, prylar, kläder och inspiration såhär precis i början av cykelsäsongen! Jag ser fram emot att gå runt och botanisera ordentligt på mässan, kanske göra några fynd eller anmäla mig till något spännande lopp i sommar. Men det är nog tveksamt om jag kommer ha så mycket tid över för att kika runt bland montrarna, jag kommer nämligen framförallt vara på mässan för att jobba. Jag jobbar ju som projektledare för UNT Bike Weekend, Uppsalas stora cykelhelg som går av stapeln i mitten på maj med bland annat flera motionslopp på landsväg och MTB, och vi kommer vara på plats och ha en monter på mässan.

I vår monter kommer man kunna prova på att cykla uppför slottsbacken i Uppsala med chans att vinna startplatser till valfritt lopp under UNT Bike Weekend och andra fina priser. För att man ska bli lite mer motiverad att ta i ordentligt när man cyklar så är det ju bra att ha någon att jaga, och ni kan ju gissa vem som fått offra sig och cykla upp för backen med en filmkamera hack i häl idag!? Så jag hoppas vi ses på Sweden Bike Expo i helgen och att ni kommer förbi UNT Bike Weekends monter och tar chansen att spurta förbi mig i slottsbacken! Klarar ni det så bjuder jag på kaffe & bulle!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

16 mars, 2016 | 1 KOMMENTAR.
Cykeltjej

Härlig MTB-cykling med ishalka och vårkänslor

Idag verkar det som att varenda cyklist har bestämt sig för att tiden är inne att lämna vintersäsongens trainerpass och spinningtimmar bakom sig och istället ta sig ut i skogen och på vägarna. Mitt facebookflöde har fullkomligt svämmat över av cykelglädje över grusfria asfaltssträckor och soliga skogsstigar, äntligen är våren här!

Ett säkert vårtecken med snödroppar i rabatten!
Ett säkert vårtecken med snödroppar i rabatten!

Självklart så ville jag också passa på att njuta av vårkänslor och värmande solstrålar. Jag , Mia och Helena begav oss ut mot skogsstigarna i Lunsen. Vi var medvetna om att det fanns en risk att det skulle ligga kvar en del is och snö i skogen, och det visade sig stämma. Vissa partier var rena isgatan så jag och Helena som körde med odubbade däck fick verkligen en utmaning med att hålla oss på hjulen medan Mia som har varit smart och investerat i dubbdäck kunde trampa på obehindrat. Ett par vurpor blev det för min del när hjulen slirade på isen, cykeln plötsligt försvann under mig och jag på ett ögonblick låg platt på marken, men vi brukar säga att det hör till att få ligga några gånger på varje mountainbikerunda så det var ju inte värre än vanligt! Här och där var stigarna å andra sidan helt torra och snöfria så då passade vi på att öka farten och njuta ordentligt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Paus vid mysiga Lunsentorpet
Paus vid mysiga Lunsentorpet

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var riktigt fint i skogen och det känns ju hur härligt som helst nu när vi har en hel cykelsäsong framför oss! Nu kör vi!

 

12 mars, 2016 | 1 KOMMENTAR.
Cykeltjej

Cykelfilosofi under en tall

4:e mars.
En gråmulen och lite dyster eftermiddag någonstans i ingenmanslandet mellan vinter och vår. Fortfarande lite halsont som vägrar ge med sig efter en långdragen februari-förkylning. Ett berg med skoluppgifter som ligger och väntar.

Men nej, det går inte. Jag måste ut, ut till skogen.

På med vintertights, skoöverdrag och långfingerhandskar. Termometern visar några enstaka plusgrader och duggregnet hänger i luften. Jag tar pappas mountainbike. Den är alldeles för stor och jag får sänka sadeln och sträcka mig fram för att nå styret, men det går ändå. Klickar fast skorna i pedalerna och trampar iväg den korta biten genom villaområdet tills jag når skogsbrynet och stigen leder in mellan granarna. Flyter fram på den barrtäckta stigen, mellan blåbärsris och vattenpölar. Jag trampar på lätta växlar och de stora däcken tar sig smidigt över stenar och hala rötter. Pausar vid en stor tall, sjunker ned i den mjuka mossan och lutar ryggen mot den grova trädstammen. Njuter av lugnet och tystnaden. Andas in den rena, friska luften i djupa andetag. Såja.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

4:e mars.
Både cykling och skog. Bra dag.

 

 

 

Cykeltjej

Test av landsvägscyklar för tjejer!

Jag är nere i mina gamla hemtrakter i smålandsskogarna några dagar och det visade sig vara precis rätt tidpunkt för att få chansen att hänga med som testcyklist av ett helt gäng med racerhojar. Självklart är man inte den som tackar nej till lite cykling trots att väderprognosen inte såg så lockande ut med blötsnö och nollgradigt…

Men ibland har man tur och det blev uppehåll och till och med ett par plusgrader idag på förmiddagen när jag mötte upp John, som också bloggar här på Cycling Plus, och hans trevliga sambo Catrin. Uppgiften var att testcykla fem olika damracers och ge ett omdöme om hur cyklarna kändes utifrån bland annat komfort, acceleration, växling & bromsning. John var ju uppenbarligen inte lämpad som cykeltestare i detta fall utan tog sig an rollen som sällskapscyklist, mekare och kaffekokare. Jag är vanligtvis inte den som får hjälp med vare sig pedalskruvande eller kaffe men naturligtvis så tackar man inte nej när sådan fin service erbjuds!

amira_sport_metwht-char-sil

Snart märkte vi dock att jag kanske inte heller var den bäst lämpade testpersonen då vissa av cyklarna hade en ramstorlek på 48 eller 50 cm, vilket inte riktigt är kompatibelt med mig som är nästan 180 cm lång och har en cykel i storlek 56 i vanliga fall! Det var ju bara att göra det bästa av situationen, det vill säga hissa upp sadelstolpen på max och lite till och sedan helt enkelt cykla så gott det gick! John & Catrin fick sig nog lite underhållning när dom såg mig trampa på mer eller mindre dubbelvikt och med kramp i lårmusklerna!

ZOOMSensium-600W

Hur som helst så gick det faktiskt att få en ganska bra uppfattning om cyklarna oavsett ramstorleken. Jag uppskattar cyklar som är kvicka, snabba i accelerationen och känns roliga att cykla på. Mina omdömen om testcyklarna varierade ganska ordentligt på den punkten kan jag säga!

YLC650__01_F

Sen så tror jag definitivt inte på att en cykel passar vilken tjej som helst bara för att den har en specifik geometri som ska vara anpassad för kvinnor. Vi är ju alla olika byggda så jag tror det handlar mer om att hitta en cykel som passar just din kropp oavsett om det är en dam- eller herrmodell. Om man jämför med kläder till exempel så händer det ofta att herrmodeller i byxor och tröjor passar mig som är lång och har raka höfter bättre än dammodellerna, och jag vet att det faktiskt kan vara tvärtom också, alltså att dammodellerna passar bättre för en del killar. Så tror jag att det kan vara med cyklar också.

1441803_2016_A_1_Silque_S_Compact

Däremot så är det ju positivt om det finns ett lika stort urval att välja mellan för alla cyklister oavsett längd och kroppsbyggnad, och där tror jag damspecifika racers kan bidra till att jämna ut utbudet eftersom det utbudet av cyklar med mindre ramstorlek och som är anpassade för människor med små händer och smalare axelbredd brukar vara betydligt sämre i butikerna.

2016_Envie_Advanced2

Vad mitt och de andra testcyklisternas samlade omdöme blev om de olika cyklarna får ni läsa i marsnumret av Svenska Cycling Plus! Jag är i alla fall mycket nöjd med att redan ha kört säsongens premiärpass på landsväg utomhus!

 

Cykeltjej

En fantastiskt fin dag på isen – långfärdsskridskor i Fjällnora

Alltså, vilket väder! Jag tror att det är många vasaloppsåkare, sportlovsfirare och vintersportsälskare som njuter lite extra av den här helgen! Här i Uppland är det i alla fall en helt fantastiskt härlig februarihelg med strålande sol och några minusgrader, och vad jag har hört så är det finväder även på flera andra håll runtom i landet. Jag hade extra tur och hade en helg som för en gångs skull var ganska tom i almanackan, så då passade jag och min sambo Micke på att åka ut till Fjällnora för att åka långfärdsskridskor.  Åh så härligt det var! Jag tror bilderna talar för sig själva!

28 februari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykeltjej

Mekkväll på Veloteket

Olja kedjan, justera växlar, bromsar & styrlager och laga punktering är exempel på saker som är bra att kunna fixa med själv när man håller på med cykling. Allt det och lite till fick vi i Ride of Hope team Uppsala lära oss i veckan när Velotek ordnade en grymt bra mekkväll för oss.

Veloteket är en av teamets sponsorer och kommer att serva alla cyklar innan vi åker ner till Prag i sommar för att ta oss an utmaningen att cykla de drygt 100 milen tillbaka till Sverige. Dessutom har vi turen att ha med oss superduktiga Lotten som jobbar på Veloteket i vårt serviceteam. Och med tanke på hur mycket hela teamet lärt sig nu efter mekkvällen så kommer vi förhoppningsvis klara av de flesta cykelhaverierna vi råkar ut för på vägarna genom Europa utan problem!

Mycket fina cyklar och prylar att kolla på i butiken också!
Mycket fina cyklar och prylar att kolla på i butiken också!
En riktigt läcker racer från Giants tjejmärke Liv.
En riktigt läcker racer från Giants tjejmärke Liv.
Ett stort tack till Velotek som stödjer Ride of Hope team Uppsala och hjälper till i  insamlingen till Barncancerfonden !
Ett stort tack till Velotek som stödjer Ride of Hope team Uppsala och hjälper till i insamlingen till Barncancerfonden !
27 februari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykeltjej

Ska du åka Vasaloppet? Här kommer Cykeltjejs 10 sista minuten tips!

Ja, jag vet att bloggen heter Cykeltjej, och att en del av er som läser kanske ägnar vintersäsongen åt att trampa på trainer, spinningcykel eller ute i snön med dubbdäck och tjocka kläder som riktiga hard core-cyklister. Men jag vet också att vi är en hel del som uppskattar vintersäsongens möjligheter till variation i träningen med till exempel skidåkning. Och dessutom så är det ju faktiskt ca 9000 personer som varje år genomför någon form av ”klassiker” med både cykling, simning, löpning och skidåkning. Så därför blir det lite skidsnack i bloggen idag!

Årets stora skidfest närmar ju sig med stormsteg och för er som ska skida något av loppen under Vasaloppsveckan så kan jag tänka mig att det börjar bli lite pirrigt!? Jag har själv klarat av dom där nio milen mellan Sälen och Mora hela tre gånger – två Öppet Spår och ett ”riktigt” Vasalopp, så jag vet vad ni har framför er!

vinter_mora-nisse_historia_1350x690-1062x543
Nils ”Mora-Nisse” Karlsson som vann Vasaloppet nio gånger

I år blir det inget Vasalopp för min del, men minst ett lopp till ska det bli i framtiden. Jag drömmer nämligen om att få åka sträckan med riktigt bra förutsättningar någon gång. Ni vet, när det har varit en bra vinter så man har fått en massa skidmil i benen innan man ställer sig på startlinjen, man har kunnat träna på hela säsongen utan avbrott för vinterkräksjukor och influensor och vädret är sådär vintermagiskt med sol, gnistrande snö och lagom många minusgrader, spåren är perfekta med hårda kanter och glidet är fantastiskt… Det drömmer jag om att få uppleva! Vi får väl se om det blir verklighet någon gång…!  Jag har i alla fall fått uppleva motsatsen på olika sätt – 9 mil i ymnigt snöfall, 9 mil med endast 5 mil träning innan, 9 mil med sju plusgrader och ”slush”-snö, 9 mil med influensa veckan före start (det sistnämnda rekommenderas inte, se punkt 2…) Men jag har faktiskt kommit i mål alla gånger och fått sträcka armarna i luften under den klassiska portalen med texten ”I fäders spår för framtida segrar”. Och det – det är en lika fantastisk känsla varenda gång oavsett hur vägen dit har varit.

Delad seger i Vasaloppet 1988
Delad seger i Vasaloppet 1988

Jag tänkte försöka komma med några tips för er som kanske gör ert första Vasalopp. Jag vill verkligen poängtera att jag absolut inte är något skidproffs utan en ganska medelmåttig motionär, och dom här tipsen är helt och hållet mina egna personliga åsikter.

  1. Det är värt att ta hjälp med vallningen av ett proffs. 
    Är det någon gång dina skidor ska vara perfekta så är det den här dagen. Det är faktiskt värt dom där hundralapparna det kostar att lämna in skidorna för vallning om du inte är superduktig själv. Det är inte bara det att du ska välja exakt rätt typ av valla efter väder och temperatur, det ska dessutom helst hålla hela dagen.
Mattias Svahn ger vallatips på http://www.vasasvahn.se/vallning/
Mattias Svahn ger vallatips på http://www.vasasvahn.se/vallning/
  • Åk inte om du inte är frisk
    Jag vet, det känns som jordens undergång när du känner att febern och halsontet är på väg med bara en vecka kvar till start. Du som har väntat på det här loppet sååå länge och så blir du sjuk NU. Nej, det är klart att det inte är roligt att behöva få en DNS i resultatlistan (Did Not Start) på grund av en förkylning, men tro mig, du behöver vara helt frisk för att få en trevlig upplevelse. Dessutom kan det vara farligt för kroppen att anstränga sig med en infektion. Klassikerdiplom och Vasalopp i all ära, men det viktigaste är att du tänker på din hälsa i första hand.
  • Ta med dig extra valla. 
    Även om du har fått proffsvallning så kan det behövas bättras på nån gång under vägen. Visst, det finns hjälp att få i depåerna, men dels kan det vara lång kö och sen så kanske det inte är just vid en vallabod som du känner att fästet börjar bli dåligt, utan det kanske är i den där sega Lundbäcksbacken innan Oxberg till exempel. Då är det himla fint att kunna lägga på lite extra fäste just där. Är det klisterföre ute så finns det små sprayburkar med klister som är fantastiskt smidiga istället för att ha en superkladdig klistertub i fickan.
  • Ta det lugnt i första backen.
    Det har säkert inte undgått någon att Vasaloppet börjar med en lååååång uppförsbacke. Där blir det ofta trångt. Väldigt trångt. Och det går långsamt. Det är lika bra att du ställer in dig på det från början. Ingen idé alls att börja stressa upp sig och försöka armbåga sig framåt, utan ta det bara lugnt och följ med strömmen. Jag brukar fokusera på att hålla in stavarna ordentligt så att jag inte råkar få staven avbruten redan första kilometrarna, det hade varit väldigt surt.PRB3-20150308081343-6
  • Ta en bit i taget.
    90 km på skidor, det är långt det. Det känns extremt långt när man har åkt en bra stund och ser på skyltarna att det är kanske 55 km kvar till Mora. Då är det lätt att tappa gnistan. Som tur är har Vasaloppsarrangörerna tänkt på det och när du lämnar en depå finns det en banderoll som talar om hur långt det är till nästa depå, det kan till exempel stå ”Nästa depå Evertsberg 12 km”. Tänk att du ska åka 12 km då, det tycker i alla fall jag brukar kännas lite bättre än att tänka på dom där 55 som är kvar till målet i Mora.
  • Det går upp och det går ner. Mentalt också.
    För dom allra flesta så tar ett Vasalopp någonstans mellan 6 och 12 timmar. Det är en rätt lång stund att stå på ett par skidor. Hur tokladdad och peppad du än är vid starten så är det få som har den känslan hela vägen, dom flesta får sina mentala svackor under vägen. Ibland känns det helt enkelt för jävligt, det är skitlångt kvar och du har bara lust att bryta av stavarna, kasta iväg skidorna och gå hem och ta en varm dusch istället. När det känns sådär så kan det vara bra att vara medveten om att det faktiskt, på något märkligt sätt brukar kännas bättre efter en stund. Kanske kom du fram till nästa depå och fick en kopp blåbärssoppa, kanske kom en härlig nerförsbacke eller så stod det några glada människor och hejade på dig vid kanten. Oavsett vad det kan vara som får dig på bättre humör så ha följande i minnet när det känns tungt: Fortsätt bara, det kommer snart att kännas bättre.
    vasaloppet banprofil
  • Utnyttja depåerna för att fylla på vätska & energi. 
    Det är finfin service längs med Vasaloppsspåret – inte mindre än 7 depåer där trevliga och glada funktionärer finns där för dig med blåbärssoppa, bullar, sportdryck och buljong. Ta tillvara på det, du kommer behöva fylla på energi längs vägen. Stanna hellre och ta lite energi även om du inte känner dig å sugen än att åka förbi en depå och bli helt slutkörd innan du kommer fram till nästa. Man svettas en hel del när man åker skidor så det är viktigt att tänka på att fylla på salterna i kroppen. Jag brukar ha som tumregel att jag tar en kopp med sportdryck eller buljong i varje depå just för att få i mig salt, och därefter tar jag något annat som en mugg blåbärssoppa eller kanske lite mer sportdryck om jag är sugen på det.

    Sixten Jernberg i Vasaloppet 1960
    Sixten Jernberg i Vasaloppet 1960
  • Ta med dig lite ”nödgodis”.
    Även om det finns många depåer längs vägen så kan ibland krafterna ta slut mitt ute i spåret. Då är det fint att ha något gott att plocka fram. Ta något du gillar och som funkar för dig att äta under träning. Jag brukar ha någon form av energigel som jag kan ta när jag behöver den där extra energikicken, och så brukar jag ha något gott som lite choklad som jag kan ta fram när jag tycker att det är lite extra synd om mig där ute i spåret!
  • Packa ner bra grejer i duschväskan.
    När du sen har kommit i mål så finns det bussar som kör dig till duscharna. Efter duschen tycker jag det känns skönt ha extra sköna, varma, mysiga kläder att ta på sig. Det kan också hända att du är ordentligt hungrig, så en god macka eller liknande kan vara en idé om du tror att du vill ha något att äta snart efteråt. Du kanske vill packa ner en kall cola att fira med? Fundera ut vad du tror att du är sugen på efter nio mil skidor, du kommer att tacka dig själv när du packar upp din väska i omklädningsrummet!
  • LYCKA TILL OCH NJUT ORDENTLIGT NÄR DET KÄNNS BRA!lopp_vinter_tjejvasan_1350x690
13 februari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
1 4 5 6 16

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Annons
Annons