Nu har det gått ett par veckor sedan vi i Ride of Hope Europe kom hem från vår fantastiska resa på cykel från Prag i Tjeckien tillbaka till Varberg och Sverige. Vi har haft ett par veckor att smälta alla intryck från resan, vila benen, läka skavsåren i rumpan och ta in att vi inte bara lyckades trampa hela vägen hem till Sverige utan också samla in över 5,6 miljoner kronor till Barncancerfonden. För åtminstone vissa av oss så har cykelsuget börjat smyga sig på igen och vi kan njuta av den svenska sommaren från cykelsadeln. Vi har också haft tid att titta på alla fina bilder och minnen från resan, och jag tänkte dela med mig av ett gäng bilder som är tagna av Lotten & Jim i serviceteamet. Förutom att de servade både oss och cyklarna under hela veckan så visade dom sig dessutom vara fantastiska fotografer!

Så varsågoda att njuta av bilder från Team Uppsalas väg genom Europa i sol & regn, uppförsbackar, nerförsbackar, morgongympa, depåstopp och såklart massor av cykelglädje!

Ps. Om du blir sugen på att vara med själv så är ansökan inför 2017 års resa öppen på www.rideofhope.se!

Fotocred: Jim Malmström & Lotten Bergman.

Sommarlov med lediga, soliga dagar med massor av tid för cykling i skogen eller på somriga landsvägar. Helst i kombination med bad, fika och goda vänner. Himla bra och fint!

Förra veckan råkade jag komma över en startplats till sprintstafetten i Gävle Triathlon,  och självklart så kunde jag inte låta en sån chans passera. Triathlonstafett innebar i det här fallet att man är ett lag på tre personer där en simmar, en cyklar och en springer. Jag ville såklart helst köra cykelsträckan och som tur var fick jag med mig två supergrymma lagkamrater med Christine, som ligger i hårdträning för sin första Ironman, på simningen och Sanna, som är löpcoach, på löpningen. Ni hör ju vilket dream team!

Efter att ha snurrat runt halva stan för att försöka hitta en parkering nånstans där gatorna inte var avstängda lyckades vi både hämta ut nummerlappar, äta en god hotellfrukost och checka in min cykel i växlingsområdet innan det var dags för Christine att hoppa i vattnet. Gävle bjöd på härligt soligt väder men en hel del vind. Christine var som väntat snabb som en säl i vattnet och var snabbt uppe och lämnade över chipet till mig.

Cykelbanan var riktigt teknisk med massor av 90 och 180-graders kurvor, järnvägsspår, en del dålig asfalt och dessutom rejäl motvind bitvis. Man tappade farten hela tiden av alla kurvor och alla igångdrag gjorde att mjölksyran började kännas efter bara första kilometrarna. Jag gjorde mitt bästa för att trampa på så gott det gick och framförallt försöka trycka på rejält de få sträckor där det var raksträcka och lite medvind, vilket kändes som max 10 % av banan! Efter tre varv på den knixiga cykelbanan hade jag klarat av mina 20 km med en snitthastighet på 33 km/h vilket jag ändå är nöjd med utefter förutsättningarna. Växlade över till Sanna som avslutade med en grymt stark löpning på 5 km och vi sprang in under målportalen tillsammans riktigt nöjda med vår laginsats.

Så var det dags för sista etappen på vår resa från Prag till Varberg.  Nu skulle vi äntligen få cykla i mål.

Vi hade sett fram emot cykling i solsken längs med västkusten och att tas emot i ett somrigt Varberg, men vädergudarna hade andra planer och vi vaknade upp i ett gråmulet och regnigt Helsingborg med en väderprognos som såg allt annat än somrig ut. Men hur som helst så skulle vi få gå i mål idag, det kunde inget regnväder i världen stoppa oss ifrån.

På med underställströjor, benvärmare, regnjackor och skoskydd och så trampade vi iväg på vår sista etapp. Nästan 17 mil och dessutom en ordentlig stigning över Hallandsåsen skulle vi klara av. Som tur var så hade vi åtminstone vinden i ryggen en stor del av sträckan och kilometrarna rullade på i bra fart även om man fick krama ur vatten ur handskarna med jämna mellanrum och fötterna badade inne i cykelskorna.

Med 3.5 mil kvar till mål möttes vi av vårt helt underbara serviceteam Jim och Lotten som verkligen hade gått “all in” idag för att få oss cyklister på gott humör. Vi fick oss verkligen ett gott skratt och en hel del bilister undrade nog om dom sett i syne när två clowner med tyska peruker stod i vägrenen utanför Falkenberg!

Med fem kilometer kvar till mål samlades alla team upp för gemensam cykling in till målet vid Varbergs fästning.  En otroligt mäktig känsla när det blå tåget med 140 cyklister rullade fram längs strandpromenaden.

Precis innan mål öppnade sig himlen och regnet öste ner. Men vad gjorde det när vi möttes av alla hundratals vänner och familjemedlemmar som hade samlats för att ta emot oss. Vi fick jubel och hejarop och sen blev det kramkalas i regnet. Jag tror det var många som inte kunde hålla tillbaka tårarna när vi äntligen var framme efter 105 mils tuff cykling och fick träffa nära och kära igen!

Därefter fick vi skåla i bubbel, motta fina medaljer från Aron Andersson och 13-åriga Linnéa som bägge har överlevt barncancer och sist men inte minst så fick vi dela ut checkarna med den totala insamlingssumman. De sju teamen i Ride of Hope Europe 2016 har tillsammans samlat in över 5,6 miljoner kronor till Barncancerfonden varav team Uppsala har samlat in över 1,1 miljoner kronor! Helt fantastiskt.

Tusen tack till alla som har följt oss och stöttat oss under vägen. Tack till alla sponsorer och privatpersoner som skänkt pengar. Tack till alla Ride of Hope funktionärer, serviceteam, sjukvårdare, team Packbil, alla härliga cyklister i de övriga teamen och MC-förarna som sett till att vi varit säkrare i trafiken, speciellt vår egen Sören från Östra Aros MC som gjort ett fantastiskt jobb.  Ett stort tack till Jim och Lotten som servat våra cyklar, matat oss med chips och Snickers så vi orkat cykla och hållit oss på gott humör hela vägen. Och inte minst ett stort tack till Alex och Gary från Barncancerfonden som sett till att Ride of Hope blivit verklighet.

En stor kram till er alla från Ride of Hope team Uppsala 2016 genom Caisa.

Imorse vaknade vi tidigt efter en natt på färja mellan Polen och Sverige, mer eller mindre utsövda. Själv tyckte jag att det var alldeles för tidigt och gungade för mycket för att jag skulle få i mig någon frukost,  så det blev direkt ner till bildäck för att hämta cykeln.

Skönt att vara på svensk mark igen, men var är sommaren?  14 grader, nordlig vind,  ingen frukost och lätt illamående efter båtresan gjorde att jag inte kände mig på topp när vi började cykla från färjeterminalen i Ystad. Räddningen blev vår teammedlem Lars snälla föräldrar som stod på vägen efter en mil med nybakade kardemummabullar och saft. Det smakade helt fantastiskt och så småningom återkom lite energi i kroppen.

Vi kämpade på mil för mil i den ganska tuffa skånska blåsten och idag längtade vi nog till målet lite extra mycket allihopa. Plötsligt hade vi missat första depåstoppet och kört flera kilometer för långt.  Vi var trötta och hungriga och inte speciellt sugna på att vända och cykla tillbaka.  Som tur var kom vårt serviceteam Jim och Lotten med lite bananer, bars och yoghurt så vi orkade fortsätta trampa vidare. Det märks att alla är slitna nu, långa stunder kan det vara helt tyst i klungan och alla bara trampar på fokuserade på uppgiften. Nu har vi faktiskt cyklat 6 dagar i rad mellan 13 och 18 mil varje dag och det är klart att det börjar kännas ordentligt.

Med ett par mil till mål stod Jim och Lotten vid vägen igen med pizza och cola! Så gott och välbehövlig energi som gav oss krafter att cykla sista biten till  Helsingborg.  Dagens etapp landade på 14 mil och vi har nu avverkat ungefär 90 mil totalt.

Imorgon är det dags för finalen, sista etappen till målet i Varberg!  Hoppas vi ses där!

Idag har vi haft riktigt flyt med cyklingen, sol, medvind och inga punkteringar! 13,7 mil gick som en dans trots slitna ben! Nu är vi på ett hotell i Świnoujście, precis vid kusten. Passade på att ta ett dopp i havet när vi kom fram, superhärligt! Här på hotellet fick vi äta och duscha innan vi ska åka med färjan mot Ystad ikväll.  Bagagebilen fastnade dock på vägen och blev försenad flera timmar så några av oss har åkt och snabbshoppat nya kläder på H&M så vi hade något rent att ta på efter duschen!   Nu ska vi cykla till färjan mot Sverige, och det har precis börjat ösregna! Men vi ska nog klara av det också. På återhörande imorgon, då från Sverige!

 

 

Idag blir det en kort rapport från Team Uppsala. Vi har anlänt till Neubrandenburg, en mindre stad i östra Tyskland och hotellet vi bor på har dålig Wi-Fi.

Hursomhelst så har vi haft en händelserik dag med en etapp på 15 mil som har innehållit bland annat några kilometer på en sandig, knappast cykelbar skogsväg, blåbärsplockning, en hel del extremt skakig cykling på kullerstensgator och 5 (FEM!!!) punkteringar.

Nu är vi allihopa lite slitna men vi håller humöret uppe, och imorgon kör vi vidare in i Polen och till färjan mot Sverige!

 

Motvind och aprilväder!!! Ja det är faktiskt en ganska bra sammanfattning på team Uppsalas färd från Cottbus till Berlin idag. Tredje etappen på vår resa mot Varberg och nu börjar det kännas lite här och var att vi har cyklat ganska många mil. Imorse var det en del stela lår, ryggar och nackar hos deltagarna i teamet men efter lite stretching, liniment och discodans (!) så var vi redo för dagens 15 mil som skulle ta oss till Berlin.

Efter bara några kilometer kom den första regnskuren och sen fortsatte det växla mellan solsken och störtregn hela dagen i kombination med en rejäl vind som vi mestadels hade mot oss. Ganska tuffa förutsättningar med andra ord. Och vi ska väl erkänna att när det rinner vatten ner i cykelskorna, skvätter smutsigt, kallt regn i ansiktet från hjulen på cyklisten framför i klungan och man samtidigt möter ett par långtradare som sprutar grusblandat vatten upp på ens bara ben så är inte landsvägscykling i flera timmar till på en hård sadel det man önskar sig mest i världen.

Eller så är det kanske det. För trots allt hade nog ingen velat göra något annat än att sitta där och trampa för livet idag. För sen fick vi ju cykla in genom Berlins stadskärna,  förbi Checkpoint Charlie & Berlinmuren, rulla ner för Unter den Linden och fram till vårt lyxiga hotell där en varm dusch, mat och nybäddade sängar väntade. Vi har det väldigt bra ändå!

 

 

 

Imorse ringde väckarklockan strax före klockan 06.00 på hotellrummet i Dresden. Jag klev upp, en aning motvilligt ska jag erkänna, ur den mjuka sköna hotellsängen och klädde på mig cykelkläderna som jag lagt fram kvällen innan; kortbent, cykeltröja och solglasögon. Självklart smorde jag in mig ordentligt med solskyddsfaktor 30, det var ju dags för ännu en solig dag på cykeln med Ride of Hope team Uppsala.  Döm om min förvåning när jag drog undan gardinerna från fönstret och ser att det regnar ute. Inte så lite heller,  det öser ner. Ojdå. Men inte så mycket att göra,  ska vi komma hem till Sverige på söndag så är det bara att cykla oavsett väder. Fram med regnjacka, armvärmare och skoöverdrag och bara köra på.

Resten av teamet verkade laddade trots vädret och gårdagens tuffa 18-mils etapp. Lagom till det var dags för start upphörde regnet dessutom och vi rullade ut genom Dresden redo att ta oss an dagens 12,5 mil som skulle ta oss till Cottbus.

Under de första milen fick vi en rejäl regnskur på oss och etappen bjöd på några korta men branta uppförsbackar och en hel del kullerstensgator som blev lite hala av regnet. Men därefter klarnade det upp mer och mer och så småningom kunde vi njuta av torra vägar med perfekt asfalt, solsken och även idag mycket vackra omgivningar med knallgröna bokskogar, blommande solrosfält och fina små byar.

---

Två punkteringar och en vurpa i ett hål för Anna (som klarade sig undan med några små skrubbsår) var det enda vi råkade ut för under dagens etapp. Resten av vägen körde teamet på fantastiskt bra med klungkörning i snygga, raka led.

Under eftermiddagen har serviceteamet gjort ett hästjobb och tvättat och oljat alla våra cyklar så vi är redo för den tredje etappen imorgon,  då cyklar vi till Berlin!

Äntligen dags för dagens rapport från Team Uppsala och Ride of Hope Europes första cykeldag!  Det har varit en lång och tuff, men framförallt fantastiskt fin och upplevelserik dag på cykeln.  Dagen startade tidigt imorse med frukost på hotellet i Prag och därefter cyklade vi ut ur stan eskorterade av stadens cyklande poliser (!) och våra egna MC-förare.



Efter en gemensam start de första 7 km genom Prags gator med spårvagnar och fascinerade turister släpptes teamen iväg med några minuters mellanrum. Vi började trampa dagens etapp, som också är veckans absolut tuffaste med 18 mil och 2000 höjdmeter.

De första 9 milen gick väldigt fint och vi njöt av det soliga vädret, de vackra vyerna och hamburgare,  mackor,  godis och kaffe i depåerna.

Därefter började de riktigt tuffa backarna men trots att flera i teamet fick slita ordentligt så tog vi oss i mål med gemensamma krafter. Inte minst tack vare vårt grymma serviceteam som fixade extra depåstopp, hejade, fotade och mekade med cyklar. Ett extra tack till Lotten som har fixat med min cykel nu ikväll,  jag hade tydligen en trasig växelvajer!  Men nu kommer den gå som en blixt imorgon!

Förutom branta och långa uppförsbackar så bjöd dagens etapp på massor med fantastiska cykelvägar, otroligt vacker natur och superhärliga utförskörningar.

Här kommer fler bilder från dagen!