Så kom den då till slut. Sista dagen på Ride of Hope 2015.
Känslorna bland deltagarna var blandade inför att veckan närmade sig slutet. Hemlängtan till familjen. Trötta, stela ben som behövde vila. Men samtidigt vemodet att lämna alla nya och gamla vänner, och att komma tillbaka till vardagen där det finns så mycket andra problem mer än att orka trampa upp för nästa backe.
Ride of Hope är en tuff utmaning. Deltagarna ska orka cykla långa sträckor varje dag i en hel vecka. I gassande sol eller hällregn. Uppför massor av jobbiga backar. Men samtidigt är det så enkelt. Man sover i sköna hotellsängar, äter god frukost varje morgon, lämnar sina väskor i bagagebilen och rullar iväg mot starten med sina cykelkompisar. Sen är det enda man behöver fokusera på att trampa. Hela vägen in i mål.
Syftet med Ride of Hope, att samla in pengar för att hjälpa barn som drabbas av cancer, är något som finns med hela veckan. Många har anhöriga som drabbats av cancer. Vissa har haft cancer själva. Längs vägen passeras alla sjukhus i Sverige där man behandlar barncancer. Vi påminns om hur bra vi har det som kan komma in på hotellrummet och ta en skön dusch efter en lång och jobbig dag, medan barnen som är drabbade av cancer inte kan veta när deras långa och tuffa kamp tar slut. Under Ride of Hope cyklar man lika mycket med hjärtat som med benen.
Sista etappen på Ride of Hope är 87 km från Uppsala till målet i Hagaparken i Stockholm. En kort sträcka jämfört med de långa etapperna på 15-20 mil som cyklisterna avverkat tidigare under veckan. “Bara en liten spurt” som en av cykelledarna uttryckte det.
Vädret var perfekt. Sol, 25 grader varmt och svag vind. Förutom alla ca 140 personer som cyklat hela vägen från Lund eller Umeå kom minst ett par hundra cyklister till och slöt upp vid starten för att cykla sista etappen. En riktig folkfest blev det.
- Samling utanför hotellet inför gemensam cykling till starten. Även idag med proffsig MC-eskort av Östra Aros MCK.
Alla som är med och kör Ride of Hope är riktiga cykelhjältar, men under den sista etappen fanns det två personer som stod för en insats utöver det vanliga – Oliver och Martin. Två killar som hade slagit vad med sina vänner och kollegor att om de kunde samla in över 20 000 kr till Barncancerfonden så skulle de cykla till Stockholm på barncyklar. Den insamlade summan blev 34 000 kr. Och dom höll sitt löfte. Efter över 6 timmar kom Oliver och Martin i mål i Hagaparken på sina Hello Kitty-cyklar. Grymt imponerande!
Som avslutning på veckan fick jag äntligen chansen att vara med och cykla lite då ett helt gäng från Uppsala skulle cykla hem från Stockholm. Som jag har längtat! I sann Ride of Hope-anda cyklade vi inte många mil innan det var dags för ett depåstopp 🙂
Ett stort tack till alla som har varit med under den här veckan, jag har haft jättekul! Och till er som inte var med i år: vi ses väl 2016? 🙂
Välkomna till Cykeltjej! Jag som skriver här heter Caisa, en 30-årig småländska som numera är bosatt på landet utanför Uppsala där jag pluggar till sjuksköterska. Upptäckte tjusningen med cykling för några år sedan när jag, som så många andra fick idén att trampa dom där 30 milen runt den där sjön... Trots fyra plusgrader och ösregn i 13 timmar så fastnade jag för cykling och sedan dess har jag spenderat en hel del tid på cykelsadeln både i skogen och längs landsvägarna. Jag cyklar först och främst av den enkla anledningen att det är så fantastiskt roligt - kombinationen av naturupplevelser och att träffa massa trevliga människor kryddat med lite mjölksyra och adrenalin är ganska svårslagen! Förutom allt från fikarundor till långlopp så skriver jag om diverse andra roliga grejer jag hittar på. Då och då händer det också att jag arrangerar gruppcykelrundor och annat kul, häng på nån gång vet jag!
1 kommentar
Lämna en kommentar Avbryt svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Helt otroligt fin blogg du har, som jag skrev på FB jättebra skrivet och väldigt fina bilder. Där ligger man i lä med sin egen blogg.